Höftledsdysplasi (HD) är en rubbning i ledens utveckling under de första av hundens levnadsmånader, en rubbning som i vissa fall kan leda till ostadigheter i leden, benpålagringar och vid s.k grav HD, eventuell smärta.
Varierande grad
HD finns i mycket varierande grad hos ett flertal raser, däribland Grand Danois. Förekomsten av HD hos vår ras har "i alla tider" legat på en ganska konstant nivå både beträffande antal drabbade och grad av dysplasi.
Myter - verklighet
Dock har myterna och vanföreställningarna om HD frodats. "Dom där har väl mycket problem med höfterna, va?" och liknade frågor och påståenden är tyvärr alltför vanliga och har ofta sin grund i liten erfarenhet av rasen och/eller okunskap.
Hälsoproblem
Under c:a tjugo år har vår ras varit ansluten till Svenska Kennelklubbens hälso- program avseende höftledsdysplasi, och det har för våra uppfödares del inne burit att, för att få registrera valpar, föräldradjurens HD-status måste vara känd innan parning. En tillbakablick på dessa tjugo års hälsoprogram visar tydligt att det inte finns någon skillnad mellan "före" och "efter" inträdet i SKKs hälsoprogram.
Undersökning
SGDK genomförde 2003 en undersökning bland uppfödare av rasen och enskilda Grand Danoisägare gällande rasens hälsa. Av 400 utskickade enkäter besvarades 361 och av dessa framgår att endast 38 hundar hade någon form av HD.
Statistik
Statistik från försäkringsbolag, raskunniga veterinärers erfarenheter samt inte minst mycket erfarna uppfödares mening avseende HD hos Grand Danois, bidrog till att SGDK hos Svenska Kennelklubben begärde att, bl a i avsikt att fokusera på hjärtsjukdomar hos Grand Danois, få utträda ur SKKs hälsoprogram för HD.
Utträde ur hälsoprogram
SKK hörsammade klubbens begäran och beslutade att fr o m 2006-01-01 kravet på känd HD-status för registrering av valpar, tas bort. SGDK åläggs att utvärdera resultatet av beslutet efter fem år.
HÄLTOR
Överutfodring eller obalanserad foderstat i kombination med genetiskt pre- disponerande faktorer kan ge hältor av flera olika slag. Bogledshältor före- kommer (ej så ofta nu som förr - foderstaten är ju bättre nu) så kallad oste- ochondros, dvs en bit av ledbrosket lossnar från ledytan, en smärtsam process som gör att hunden haltar. I vissa fall läker skadan av sig själv, i annat fall tas den lösa broskbiten bort operativt. Armbågsleds- och höftledsfel är ovanliga på grand danois. Fel i tillväxtzonerna längre ner i benen förekommer också och vid alla former av hältor bör hundkunnig veterinär upp- sökas. Det får inte förekomma fraser som "valpen är halt därför att den har växtvärk", en hälta är en varningssignal att något är fel!
MAGSÄCKSOMVRIDNING (Torsio-ventriculi)
De flesta hundraser kan få vad som populärt kallas magomvridning. Det är dock inte hela magsäcken som vrider sig, utan enbart övre delen (fundus) som gasfylls, utvidgas och ändrar läge, så att gasen ej tar sig ut. Hunden blir orolig, får spända bukväggar och försöker kräkas utan resultat. Orsaken vet man ej säkert, men stora matportioner, stor vattenkonsumtion, motion nära utfodringen osv kan utlösa omvridningen. Detta är ett mycket akut tillstånd. Åk genast till djursjukhus eller större veterinärklinik som har resurser att ta hand om och hjälpa hunden tömma magsäcken. Återfallsrisken är stor, varför en operation rekommenderas, en tid efter det akuta tillståndet, varvid magsäcken sys fast i rätt läge.
HALSINFEKTIONER
Dessa är mycket vanliga hos Grand Danois och ibland en av anledningarna till dålig aptit. Halsmandlarna blir ofta återkommande infekterade och slutligen brukar operation vara det som definitivt sätter stopp för vidare problem. I övrigt är rasen relativt frisk och bör vara rätt ras för en intresserad. Men som sagt, liten blir stor på ett år och utrymme krävs både inom- och utomhus åt en så stor hund.
